Ett år i fuengirola - Ett år som gäststudent

Måste lära mig att sova på nätterna, alldeles för trött tjej som tog sig till jobbet imorse. Kort men oj så kall jobbdag, fick äran att stå ute och ta emot beställningarna i regnet. Efter en timmes bad var man upptinad igen och redo att börja fixa innför middagen med tjejerna imorgon! För imorgon blir det "hejdå middag" innan Spanien.
  

Ny dator inhandlad, en med webbcamera och bra minne till Spanien, Äntligen! Har hunnit med en sväng förbi doktorn och lunchat med mamma idag också. Ska tappa upp ett varmt bad nu sedan försöka få tag i kajsa.

Sommar, Sol, Alanya och fest Tack!

Tidig uppgång idag, redan klockan 06.00 ringde klockan. Bara ett litet tag senare var de dags att ta sig till tåget för att komma till skolan, där jag skulle komplettera upp ett vg till mvg som vi missat förra terminen. När min lärare la fram FeK boken framför mig måste jag säga att det var tungt att ta tag i mig själv och börja plugga. Men uppgiften var lättare än jag trott, så gick runt o vandrade i skolan resten av tiden som var kvar. Det är blandade känslor att veta att jag inte kommer gå där längre, skolan suger men vi gör den helt okej! Jag är glad att jag har fått tillåtelse att komma tillbaka och ta studenten här hemma också, för det är ändå i den här skolan jag har gått nästan hela min gymnasietid. Efter mvg:t var satt gick jag ner till de gamla klassrummet och hittade Johanna, vi vart sittandes o pratade ett tag sen gick vi vidare upp på stan där jag sedan mötte upp linda. Vart inhandling av lite smått o gott, däribland nya skor och vågtång. Väl hemma igen somnade jag och sov enda till Patrizio kom hem. Sen var det bara att fortsätta med packnigen, just nu har jag mer skor än kläder nerpackade, måste hitta en bra lösning och smuggla in alla för jag vägra lämna några hemma! Imorgon blir det tillbaka till doktorn, jag avgudar min underbara astma. Natti!

Jag antar att det inte är ditt fel att tårar rinner. Jag antar att det är mitt eget.
Men vad gör man när det är i din famn jag mår bra.
Jag blundar och tränger bort omvärlden som säger att det här är fel.
Jag hör inte dina elaka ord längre, jag vill inte höra, jag vill inte se sanningen.
Jag orkar inte. Jag vet att jag borde vända mig bort och inte längre se åt ditt håll, för du är inte värd det.
Jag önskar att jag kunde dra tillbaka tiden och sagt nej den allra första kvällen jag mötte din blick.
För varje gång jag är i din famn är jag rädd för att du ska släppa mig.
Varje gång du går ut genom dörren tror jag att de är den sista.
Jag länger ner för mycket tid på att inte sakna dig, att förtränga tankarna.
Jag vill inte åka för jag vill inte att du ska hitta någon som har allt de där som jag inte hade.
Jag trodde jag kunde spela det här spelet lika bra som du, men här det är inget spel längre utan min verklighet och jag avskyr sanningen.  

Två veckor kvar, verkligen bara två veckor! Nervositeten börjar sakta komma fram nu kan jag lova. Det handlar inte bara om att komma till ett nytt land och lära sig språket, utan jag kommer behöva sätt mig själv på prov. När jag åker måste jag klara mig helt själv och allt vad de innebär. Det kommer inte finnas någon som passar upp på än längre, inte heller någon som ser till att saker o ting blir gjort. Utan nu hänger allt ansvar på mig själv. Jag måste nu själv se till att jag kommer i tid, att allt skolarbete blir gjort och allt som jag behöver är inhandlat. Jag ångrar inte att jag har tagit det här beslutet, men tanken på att det inte finns någon där som kan trösta eller någon där som kan hjälpa en med alla läxor, skrämmer mig en aning. Det är som att flytta hemifrån fast lägg till att du är flera hundra mil från din familj, du förstår inte språket och du måste anpassa dig till en helt ny kultur, med nya regler från vad du är van vid. 

Just idag suger det att vara 17 och just idag suger det att jobba. Får hoppas på att mina vänner får en riktigt kul ikväll på joar! Själv väntas jobb på Mcd's från 16-22, med tanke på att vi har tre sjuka och att de är "mälaren runt" så kan jag nog förvänta mig stress och övertid! UNDERBART! Hoppas på att jag hinner träffa andrea, isabelle och fia innan kvällen är slut!

Älskade vän, du kommer aldrig försvinna hur mitt liv.. Det spelar ingen roll som jag så skulle flytta till andra sidan utav jorden, så finns jag där för dig! SÅ NEJ Kajsa Amanda Widbom-Lundin jag kommer inte glömma dig nere i Spanien aldrig någonsin!




 

En trött tjej hemma från jobbet! bena, fötterna och huvudet värker men alla stress är borta, för nu har jag sagt upp mig. Jag jobbar i två veckor till sen lämnar jag Mcd's, både gott och ont. Alla gillar väl att bli uppvaktade men kunde inte göra annat än att skratta när challe lämnade över ett brev som en gäst jag tidigare haft lämnat till mig på jobbet. Ja vad säger man, se o lär killar! Nu ska jag krypa ner under duntäcket för imorgon väntas inhandling av ny dator och sedan jobb restev dagen o kvällen!

Städa
Fortsätta min packning inför Spanien
Plugga spanska
Träffa fiia
Mcdonald's och jobb

Kvällen har spenderats med Kajsa och Andrea, vi begav oss först till fanna för att se fotboll sen vidare till coop för inhandling av grönsaker och dip. Nu väntas sängen och en mysig film, Godnatt!

It's never fair they way that we meet and you disappear...

´Snart sitter man på ett plan ner till Fuengirola i Spanien och är redo att inta ett nytt kapitel i livet. Ett kapitel med Nya äventyr, nya ansikten och en annan kultur. Jag är ingen bloggare och den här bloggen skulle aldrig ens existera om det inte var för amanda! Men när jag fick reda på att mitt kommande år skulle spenderas i Spanien, var en blogg en bra lösning för att sen kunna hålla kontakten med alla hemma. Trodde jag skulle vara bland en av dom absolut sista människorna som skulle skaffa dig blogg, men nu sitter jag här bakom tangentbordet så önska mig lycka till! 

Så för er som inte vet, så sökte jag in till en skola i Spanien i början på februari. Jag har alltid velat göra något annat och min mardröm har varit att fastna här i Enköping. I början var jag fast besluten om att åka till USA och börja high school men jag ville inte vara som alla andra. Därför sökte jag in på "El Colegio Sueco" Svenska skolan på Costa del sol som ligger i Fuengirola i Spanien och jag kom otroligt nog in. Lektionerna är till mesta del på svenska men jag kommer ha kurser som Spanska 4, cultura och dykning med spansktalande lärare. Jag ska bo hos familjen Lourdes Garcias med en annan svensk tjej som heter Sofia. Det är inte mycket mer jag vet än att jag kommer bo väldigt centralt och nära stranden. Varje dag som kommer närmare frågar allt fler om jag inte är extremt nervös men svaret är nej.. Det finns inte tid för nervositet, jag ska ut ur landet, plugga, festa och ha så sjukt ROLIGT!