Ett år i fuengirola - Ett år som gäststudent

Jag antar att det inte är ditt fel att tårar rinner. Jag antar att det är mitt eget.
Men vad gör man när det är i din famn jag mår bra.
Jag blundar och tränger bort omvärlden som säger att det här är fel.
Jag hör inte dina elaka ord längre, jag vill inte höra, jag vill inte se sanningen.
Jag orkar inte. Jag vet att jag borde vända mig bort och inte längre se åt ditt håll, för du är inte värd det.
Jag önskar att jag kunde dra tillbaka tiden och sagt nej den allra första kvällen jag mötte din blick.
För varje gång jag är i din famn är jag rädd för att du ska släppa mig.
Varje gång du går ut genom dörren tror jag att de är den sista.
Jag länger ner för mycket tid på att inte sakna dig, att förtränga tankarna.
Jag vill inte åka för jag vill inte att du ska hitta någon som har allt de där som jag inte hade.
Jag trodde jag kunde spela det här spelet lika bra som du, men här det är inget spel längre utan min verklighet och jag avskyr sanningen.